Intolerans på frammarsch!?
|
Tål vi mindre och mindre av bus, bråk och egna initiativ från våra hundar? Jag ställer mig den här frågan för att jag hör fler och fler säga att hundar hålls kortare, straffas mer och att man sätter snävare gränser nu än för bara 5-10 år sedan. Är det sant eller…..? Under ” ledarskapets” täckmantel. Ledarskapsspöket är definitivt en källa till att många hundar hålls kort. Tillåter jag att han får göra så här ser han inte mig som ledare….? Att vara sträng och förbjuda har blivit liktydigt med ledarskap – trots att alla etologiska och psykologiska data talar emot. Ändå får jag höra så många exempel på hur folk trycker ner sina hundar med ledarskap som motivering. Det finns två läger i Sverige i den här frågan. Å ena sidan de som, med moderna kunskaper i botten, kritiserar ledarskapsbegreppet och framhåller att en ledare inte är aggressiv. Å andra sidan har vi dem som motiverar hårda tag och stora krav med att ”man måste visa hunden vem som bestämmer”. Har de som står för den hårda hundsynen kommit att få igenom sitt sätt att se? Jag kommer inte ifrån känslan av att det är mer som ligger bakom. För jag tycker hela vårt samhällsklimat hare blivit mindre tolerant. Mindre kärleksfullt och empatin verkar minska i rask takt. Kanske är det egofixeringen som slagit igenom. Det är den strömning som ungefär vart tionde år genomsyrar oss, man ska tänka på sig själv,”förverkliga” sig själv och se till att man har det bra – även om det är på bekostnad av andra. För folk verkar ha blivit mer måna om sig och sitt och verkar tåla mindre från andra – inklusive från sina hundar. Inte alla naturligtvis men så många att det märks. Och du hundägare som ska gå en kurs för en instruktör var kritisk, om någon säger åt dig att slå din hund, säg bestämt ifrån och ifrågasätt den personens etik. Låt inte någon övertala dig att förgå dig mot din hund – oavsett hur övertygande och skrämmande argumenten än låter. Resultaten med snäll och mjuk träning blir inte ett dugg sämre, som många säger. Skillnaden ligger i hundens glädje . Källa Anders Hallgren |